Snart

Det är lurigt det där med tid och med känslor.
Det har gått 3 månader sedan det var jul, och om de kommande 2 månaderna går lika fort så kommer det att vara sommar innan vi hunnit blinka. På gott och ont.
Vi kommer att få besök från USA om en vecka, och jag vill att besöket ska kännas lååångt. Men eftersom jag började på en soppdiet i tisdags så önskar jag inget hellre än att de närmsta veckorna ska gå hur snabbt som helst. Så konstigt det kan vara.

Dagarna rullar på, vi har haft påsklov och varit lediga, det var skönt. Lagom till lovet kom ju så vintern så vi fick åka lite pulka och bob med barnen. Det var uppskattat, så det var ju bra att snön fick ligga kvar hela lovet. men lite snett är det väl ändå med snö på påsklovet, även om påsk var ovanligt tidigt i år. Men nu ser vi fram emot våren.

En vecka till

Jaha fredag kväll och det har gått ytterligare en vecka.
En vecka som fullkomligt rusat förbi. Förra helgen stannade vi ju hemma eftersom vi satte oss själva mer eller mindre i karantän på grund av att Rebecca mått dåligt. Jag slet som en dåre för att få ihop mina projekt inför träffen i Linköping. På söndagen packade jag för redan på måndagen efter jobbet bar det av mot Linköping. Mellanlandade i Falköping för att hämta med en studiekompis. Det var bra mycket trevligare att ha någon att prata med under resan upp, än att åka själv som jag gjort de andra gångerna.
Dagarna i Linköping är så intensiva med all information och praktiska övningar så tiden går ännu snabbare där. När man kommer in på sista dagen börjar kropp och knopp säga ifrån lite. Det börjar blir fullt i hjärnan och orken tryter. Men ändå är det så roligt. Vi är en bra klass och en bra liten studiegrupp. Vi har roligt tillsammans i hela stora gruppen med både trä- och metallarna och textilarna. Vi har roligt tillsammans i textilgruppen, roligt i vår basgrupp och textilarna i basgruppen trivs bra med varandra.
Tills nästa träff vecka 22 ska vi ha sytt ett liv och en byxa i ett mönster som vi anpassat efter vår egen kropp. Det ska bli spännande. Vilken nytta jag skulle ha av att kunna sy kläder som passar mig perfekt. Men jag återkommer förmodligen om just detta om några veckor och är inte riktigt lika entusiastisk. Men det vore bra.

Alexanders mage har inte riktigt kommit till rätta efter helgen. Han har varit lös i magen och varit hemma delar av veckan. Han var helt ok i onsdags och fick gå första dagen i torsdags. I dag ringde de från dagis och sa att han var dålig i magen igen. Nu ska vi göra ett försök att hålla honom ifrån mjölkprodukter ett tag och se omdet blir bättre.

Jag är trött så det blir nog till att skalla kudden och sova gott.

Skoj

Så var det lördag, veckan har gått fort.
Den började med en studiedag och har sedan fortsatt med vanliga lektioner. Som vanligt ligger jag efter i allt jag tar mig för. I dag måste jag förmodligen sy hela dagen och se till att det finns rena kläder.
Planen var att min man skulle försöka få lite ordning i röran i vårt hus under förmiddagen, efter som en god vän till honom skulle komma idag. Men nu blir det nog inte så.
Vi vaknade av att Rebecca kräktes i morse vid 7 tiden. Det som är konstigt är att hon nästan direkt efter ville äta. Hon satte sig först vid TV.n en stund, det gick ett tag sedan kräktes hon ingen. Strax efter satt hon i köket och åt Onaka. Får väl se hur det går. Men det innebär att det inte kommer någon hit och vi inte kommer någon vart i helgen. Lite typiskt, Alexander som blivit bjuden på födelsedagskalas till en av killarna på dagis. Funky Kidz som Rebecca går på missar hon igen. Missade det blir tredje gången av tio. Undrar just hur det går. Får väl ringa gymmet och kolla läget.

Hur gick det då när vi åkte skidor förra helgen?
Jodå bara bra. Första dagen hyste vi inget större hopp om vår Alexander, han var som en liten gummigubbe. Ingen styrsel i kroppen alls. Men redan på lördagen fick han åka "rullband" och åka själv i en liten backe med mamma springande bakom hållande i selen som satt fast i den mäkta stolta killen. Efter en stund ville han inte åka i den lilla backen mera, den var helt enkelt inte cool. Nu ville han åka i den lite större backen bredvid som hade knapplift. Och det fick han, han åkte med Marcus och med selen gick det riktigt bra till sist.
Rebecca hade bara stått på skidor en gång tidigare, då hon provade kusinens skidor i Kinnekullebacken i 15 minuter för 2 år sedan.
Men hon lärde sig snabbt, på söndagen åkte hon själv upp i knappliften och tog backen själv. De var så nöjda.

Stugan vi hyrde låg nära backen och var väldigt ny och fin. Det var så trevligt att kunna sitta på kvällarna och mysa tillsammans, de andra passade på att basta men jag avstod, jag är inte så förtjust i att basta.
Alexander hade sin gipsskena hela helgen men jag ar lite orolig. Hans fingrar var så svullna, vi försökte att binda upp armen med en mitella men han använda inte handen eller armen alls. Så på söndagen när vi skulle åka hem igen, tog jag bort gipset. Det var inget fel på den lilla armen och han började använda den på en enda gång. Det kändes skönt. Han skulle ju bara ha gipset en vecka men nu blev det bara 5 dagar.

På måndag åker jag till Linköping ingen. Det ska bli kul att få träffa alla igen. Vi har det ju så trevligt när vi träffas. Det som oroar mig är att jag inte kommer igång med det jag borde göra till träffen. Det har låst sig helt när det kommer till inspiration och idéer. Tycker inte att jag kan kombinera ihop tygerna till fina kombinationer. Har ju sett på ""Blackboard" vilka fina saker de andra har gjort.
Köpte tyg för att sy en tunika genom att använda mig av ett sav skolans mönster. Det gick väl ganska bra, tyger var lite glansigt så det halkade lätt omkring men det blev väl hyfsat till sist. Tycker dock att jag fick proportionerna lite galet. Så helt nöjd är jag inte.
Ska sy lappteknik också, hade en plan, men den verkar bli svår att få att funka. känner mig inte nöjd med tygerna. Så just nu sitter jag med flera påbörjade projekt men inget färdigt och jag måste vara klar i morgon kväll. Ingen stress här inte.

Men det får bli som det blir, jag får göra mitt bästa och så långt jag hinner, men kan jag ju inte göra.

Så nu blir det till att sätta igång dagens första arbetspass.