Fredag

Idag har vi varit hemma i Sverige i 3 veckor. Det känns som om vi varit hemma längre. USA känns suddigt och minnesbilderna har blekant betydligt för mig. Det känns väldigt trist.

Eftersom vi var väldigt mottagliga för de svenska bacillerna när vi kom hem så dras vi nu med lite förkylningar. I förra veckan jobbade jag på tisdagen. då hade vi studiedag. På tisdagkväll hade jag ingen röst och hostade som en galning. Alexander hostade också väldigt under natten. Det blev inte mycket sova.
Både jag och Alexander var trötta och hänginga på onsdagen så jag ringde för att sjukanmäla oss.

Denna veckan har jag jobbat tisdag, onsdag och torsdag precis som jag brukar. Men i onsdags fick jag åka hem lite tidigare. Både Rebecca och Alexander hade feber på dagis. Igår fick Marcus vara hemma med barnen, men någon feber hade de inte längre. Tänk vad konstigt, ha närmare 40 graders feber ena dagen och vara helt frisk nästa.

Själv dras jag med min hosta, haösen gör ont i emellanåt och nu har snuvan gjort entré. För ovanlighetensskull så är det nog jag som är mest hängig. Det var längesedan.

Det har inte blivit skivit alls lika ofta som i USA, men jag är fortfarande ganska trött och dagarna är ofta intensiva.

Jag kämpar vidare med mina kilon, fick lite ny glöd i går efter att någon frågat om jag var gravid. Det var inte ett skolbarn som frågade utan en vuxen bekant. Och vad svarar man på frågan, "-Men vad har du i magen då?" "-4 månader i USA med pizza, glass, godis, hamburgare och bufeér!". Det blir till att anstränga sig hårdare.

Våra barn har utvecklat en kärlek för gamla tecknade filmer. Varje dag ber Rebecca om att få se på "Katten Jansson". Men det är "Tom & Jerry" hon menar. Marcus har äntligen fått upp sin vitmålade skiva på väggen så nu slipper vi att titta på ett lakan. Projektorn funkar bra och barnen älskar att titta på Tom & Jerry" på den "stora TV'n" i källaren!.

I går var jag på min gamla pärlkurs. Det var ju ett tag sedan och mycket hade hänt sedan sist. Från att ha börjat kursen i Studieförbundets lokaler, till att ha kursen hemma hos vår ledare, till att ha den i hennes nyöppnade lilla butik. Hon öppnade en liten butik i sitt garage i mitten av Juni, men har redan flyttat till större butik. Det har med andra ord gått bra för henne. Det är kul tycker jag.

Om barnen är friska så åker vi nog till Barnens hus i Tdaholm i morgon lördag. Det ska bli kul, barnen brukar ha så roligt där. Alexander har nog inte varit där förut, om jag inte minns fel. Barnens hus är en gammal skola som har gjorts om lite för att passa nya verksamheter. Det finns målarrum för barnen, ett rum som fungerar som "dockvrå" och ett rum med bilar. Det finns en liten affär men kassaaparat och olika varor som barnen kan leka i. I den stora samlingslokalen på översta våningen finns det massor av utklädningskläder och stor plats att springa runt på för barnen. Ett riktigt "Barnens hus" med andra ord.

I kväll ska jag till sSkövde för att träffa mina gamla högskolekamrater. Det är väl lustigt att jag håller kontakten med tre av de som jag fick med sista terminen på Högskolan. Jag gick ju bara med dem 1 termin och vi läste i stora drag olika ämnen. De matte/no och jag svenska /so. De somjag gick med de tre första åren har jag inte kontakt med, förutom med en person som jag kände redan innan. Men det är roligt att träffas tycker jag. Nu ver det ett år sedan vi träffades.

Men samtidigt kommer oron, vad ska jag ha på mig. Fånigt kan tyckas, men det är ett problem just nu. Jag kommer inte i många av mina kläder. Så det finns inte så mycket i min garderob som passar för tillfället. Det få kläder som passar måste jag hushålla med, men jag har ju dagen på mig att tvätta de kläder som passar.

Nå ja, det var en liten uppdatering. Sedan jag skrev sist har det hänt en hel del som jag inte skrivit ner här. Men det får vi ta en annan gång.

Baciller

Ja att vi skulle åka på förkylningar när vi kom hem till Sverige hade jag räknat med. Men det är ändå inte roligt när man väl blir förkyld. Jag har hosta och ont i halsen. Alexander hostar och har snuva. Rebecca hostar bara lite och Marcus är också lite krasslig. Vattkoppor går på dagis och jag kan på något vis tycka att det är lika bra att få det nu. För jag vill inte ha det om några veckor, så där lagom till julstök och jul. Lika bra att få det nu, det är ju bättre att få det när barnen går på dagis än när de börjar skolan. Men bara för det ska ni se att vi inte får det. Eller.. vi jag menar förstås barnen. Vi har haft det.

Det är torsdag och jag är hemma för att både jag och barnen är förkylda. Senare ska vi dock ta oss fram till vårdcentralen efter som Alexanders ena mollusk har blivit inflamerad. Får väl se om det behövs penicillin. ( eller hur det nu kan stavas.)

Försöker att hitta mitt skrivbord och golv i röran på mitt kontor men det är konstigt det blir på något vis bara värre.

Nu har jag fått Alexander till att sova en liten stund och ska ta tillfället i akt och ta en dusch.

Helg

Det har redan blivit lördag kväll. Veckan har gått fort och jag kan inte fatta att vi redan varit hemma i drygt en vecka. Samtidigt känns det som om vi inte ens varit borta. Veckan har varit tuff och intensiv, jag har känt mig lite stressad och har haft svårt att minnas saker som jag lovat eller saker som jag borde göra. Efter jobbet, de tre dagar som jag jobbat, har jag varit väldigt trött. Det har varit en stor omställning för hela familjen. Först och främst tiden, kunde först inte förstå varför Rebecca tjatade om att hon var hungrig varje kväll vi skulle lägga henne. Ändå tills någon smart människa talade omför mig att det inte var så konstigt, det var ju enligt amerikansk tid lunchdags.
Att gå från att ha varit hemma och tagit det relativt lugnt med två barn till att kliva upp klockan 6 på morgonen och jobba hela dagen i ett klassrum fullt med energiska barn har varit lite tröttsamt. Men det borde ju bli bättre. Att kliva upp klockan 6 på morgonen vet jag inte om det kommer att bli lättare men man kan ju hoppas.

Det är åter igen många känslor som rör sig. På något hemskt vis känns det redan som om det liv vi levt i fyra månader och som blev vår vardag har bleknat, det känns redan suddigt. Hemkomsten har varit rolig och fulltecknad, vi har träffat vänner och jobbat. Det känns som vi aldrig varit borta, som om tiden i USA redan är långt borta, lite overklig på något vis.

Tänker på tiden i USA med glädje men gråter ändå nästan vid minnet av den. Hur kan det vara så rörigt att man inte ens vet riktigt hur man känner?

Nej nu måste jag sätta fart igen. Marcus fyller år i morgon och det är farsdag. Vi har bjudit hit våra familjer på middag till klockan 13 så det gäller att komma i ordning så att det ser hyfsat ut. Jag ska strax börja rulla köttbullar, för det var maten som Marcus önskade.

Hemma igen!

Ja så var äventyret över! I alla fall äventyret i USA.
Vi kom hem i fredags eftermiddag och det har redan hunnit gå flera dagar. Men nu ska jag försöka att uppdatera lite. Det kommer med all säkerhet inte att uppdateras lika ofta som under vistelsen i USA men jag ska för söka att skriva lite nu och då.

Vi har alltså snart varit hemma i en vecka. Det var några riktigt stressiga dagar det sista. Jag packade och packade, stuvade om och vägde väskorna. Det var totalt kaos. Jag svettades och grät over de eländiga väskorna och alla prylar vi samlat på oss och ville ha med hem.

Efter ett av mina utbrott så tog vi beslutet att vi nog trots allt skulle köpa en extra väska att ta med hem, det fick vara värt de extra 100 dollar som det kostar. Detta var en resa som vi förmodligen inte kommer att få möjlighet att göra igen, i alla fall inte på väldigt länge. Så det fick som sagt vara värt det!


Ulle pustade ut lite och tänkte att nu var det lugnare. Men det var fel, det var fortfarande för fullt, för tungt och allt fick inte plats. Samma vis igen, stuva om, väga om, plocka runt sakerna lite till och så fortsatte det tills vi skulle åka.

Ångesten var total, vi hade inte hunnit dammsuga köket, vardagsrummet och övervåningen. Jag skulle ha torkat köksgolvet, det hade jag inte heller tid till. Marcus hade möblerat om lite i vardagsrummet innan vi åkte för att testa sin projektor, vi hann inte ställa till baka möblerna som de var när vi kom. I den högra diskhon hade vi en garbage disposal, ( hur stavas det tro? ) det hade blivit stopp i denoch jag hade inte lyckats fixa det. Skämdes som en hund när vi var tvungna att åka ifrån detta. Diskhon visste Cody om så den hade han sagt åt oss att strunta i, jag hade tvättat lakan och skurat toaletterna. Men ändå så pinsamt.

Vi kom i väg från huset i bra tid trots allt. Vi fick stanna vid Evas affär för att lämna lite saker och sedan bar det iväg till Washington och Dulles flygplats. Vi kom dit i bra tid, vi checkade in alla våra väskor och allt gick fint. Vi hade lite tid att sitta ner och vänta innan vi fick gå på planet.

Väl på planet var det lite stul med vart vi skulle sitta, de hade nämligen delat på oss. Tre biljetter var i rad medans den fjärde var två rader framför de andra. Största problemet var att det var Alexanders biljett som fanns två rader framför oss andra. Inte vet jag hur de hade tänkt sig att en tvååring skulle klara sig själv på en 7 timmars resa. Det hade ju varit väldigt behändigt att slipp att ta hand om honom, men det fanns ju ingen annan som skulle ta hand om honom. Nä skämt å sido. Det ordnade sig. Ungefär 20-30 minuter efter start somnade Alexander, han hann inte ens äta sin mat. Rebecca somnade en stund efter maten och vi andra somnade eller slumrade också de restersande timmarna.

Väl framme på Heathrow fick vi väcka Alexander. Det vara nog bara Marcus som hade varit tillräckligt vaken för att få sig en frukost fralla. Vi andra sov. Vi skulle vänta en stund på flygplatsen innan vi fick gå ombord på nästa plan mot Göteborg. Vi fick nog vänta ca 2 timmar, men det gick bra.

Åter igen somnade Alexander strax efter start och sov hela resan till Göteborg. Vi andra höll oss vakna. Vi landade på Landvetter strax efter halv ett på fredagen och vi stod och väntade på vårt bagage en lång stund. Vi fick alla väskor utan 2, de skulle komma med sena flyget från London. Vi fick åka hem och väskorna skulle komma med taxi dagen efter.

Vår vän Micke skulle hämta oss och mycket riktigt stod han och väntade på oss. Men en liten överrakning var att även våra goda vänner Cilla och Peo med familj stod där och mötte oss. Det var uppskattat. Barnen hade lov och familjen hade bestämt sig för en tripp till Göteborg.

Resan från Göteborg gick bra och vi tittade på allt som vi åkte förbi, det kändes lite konstigt att se allt igen. Det hade ju dessutom kommit lite snö, till Rebeccas stora lycka!

Väl hemma lämnade vi i stort sett bara in våra väskor i hallen för att sedan åka vidare till Marcus föräldrar för en kvällsmacka. Det var inte det lättaste att få med sig barnen ut från sina rum. Alexander förstod ju inte att vi snart skulle tillbaka dit igen. Meninigen var ju att även Fredrik, Therése och Oliver skulle vara där, men Therése hade fått en liten kille tidigt på morgonen samma dag, så det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Efter en stund kom dock en trött Fredrik och Oliver, så vi fick träffa dem också.

Det var en underbar känsla att få krypa ner i sin säng efter en lång resa och 4 månade hemmifrån.

Där efter har dagarna gått snabbt, vi har firat svärfars 50 års dag, börjat jobba och så vidare. Det ska bli skönt att var ledig i morgon fredag. Det har varit roligt men intensiva dagar på jobbet. Barnen tycker att det är jätte roligt att vara tillbaka på dagis och de leker så mycket de orkar.

Klockan har blivit tjugo i 12 och jag är SÅ trött, jag ska knyta mig nu, men ska försöka att skriva lite mera i morgon eller i alla fall under helgen.