lääänge sedan.

Oj vad tiden går. Det är väl knappast någons om kikar på denna sidan längre.
Ska i ärlighetens namn erkänna att jag har en annan blogg där jag skriver lite oftare. Men det är av lite annan karaktär.

Sedan sist....
Operationen är avklarad. Dock inte inom 3 månader. Den blev av i Mars. Det var tur att den blev av,jag hade ju inte alls ont så jag hade planer på att avstyra det hela. Men med facit i hand vet jag att det var bäst att ta bort den.
Gallblåsan var kroniskt inflammerad, svullen, varig och full med stenar. Har mått bra sedan dess.

Jag har nästan gått färdigt min utbildning. Har några rester kvar. Min vana trogen.
Fick reda på för två veckor sedan att jag kommer att börja på en annan skola i höst. Ska undervisa i textilslöjd på Dalängsskolan, vilket innebär att jag undervisar elever i årskurserna 7-9. Lite annorlunda än tidigare. Nervös är jag. Men det ska nog gå.
Det gäller bara för en till två terminer sedan vet jag inte vad jag ska göra.

Barnen mår bra, Rebecca börjar tvåan och Alex är nu den äldsta ålderskullen på dagis. Nästa höst blir det förskoleklass.

Nu måste jag kolla till Alex och hann kompis innan de river huset vårt.

Gallsten

Upptäckte att jag inte skrivit på länge.
Dagarna rullar på och plötsligt har det blivit de sista dagarna i oktober.
Om en månad är det första advent. Det ser jag fram emot.

Läget i familjen är väl under kontroll, lite hostigt och snuvigt men annars ok.
Det är lov för barnen, Marcus har semester och själv är jag sjukskriven.

Fick ett gallstensanfall med en påföljande inflammation i gallblåsan så jag låg på sjukhus torsdag till söndag i förra veckan. Men nu är jag hemma igen. Jag har inte så ont längre men är väldigt trött och har dålig ork. Men det blir bättre och bättre.
Inom 3 månader kommer jag att återvända till sjukhuset för en operation av gallblåsan men fram tills dess hoppas jag att allt kommer att vara lugnt.

Vi försöker att få något litet gjort varje dag nu när vi är hemma. I går städade vi vårt sovrum, idag skulle vi ta itu med hallen och vår nya skohylla. Men så fick Marcus möjlighet att få fixa lite ved, så det kanske blir det i stället.
Vi får väl se.

Själv försöker jag att få en liten stund till mina hemuppgifter från utbildningen gjorda varje dag, men jag har svårt att koncentrera mig. Får väl se hur det går. Ska till Linköping vecka 47 igen och då är det bra om jag är klar med det mesta. Det kommer att bli slitigt sista veckorna, men jag får skylla mig själv, jag kommer ju aldrig i gång i tid. Hoppas bara att det inte blir operation just när jag ska till Linköping, det vore högst olyckligt, men inget jag råder över. Julafton vore inte heller roligt att opererat sig men annars har jag inga invändningar. Roligt med operation lär det ju aldrig bli och när man än gör den så kommer det vara något som man får missa. Sånt är livet.

Hemma

I dag är jag hemma med Rebecca. Alexander blev hemma också men honom är de tinget fel på.
Rebecca började hosta i går, ingen farlig hosta men ändå. Hon var på barndansen och det gick nog bra. På kvällen började hon gråta, hon hade ont i huvudet, ont i halsen och mådde illa. Efter många om och men lugnade hon ner sig och somnade men först fick jag ge henne lite medicin. Hon har ju en inhalator sedan episoden i USA för två år sedan. Den gjorde som tur var verkan på hennes ansträngda andning. jag har sedan vaknat och gett henne mer medicin under natten. På morgonen lät hon riktigt illa, det pep och rosslade när hon andades och hon tog inga djupa andetag trots att hon sov. Gav henne mera medicin och efter det mår hon bättre. När jag rådfrågade vårdcentralen tyckte de att hon skulle ta det lugnt några dagar. Så hon blir väl hemma i morgon också. På onsdag ska vi ju till doktorn så då får de lyssna på henne.

Marcus har äntligen kommit fram till Grekland, det blev en aning krångligare än han tänkt sig men nu hoppas jag att allt kommer att funka bra resten av resan och konferensen.

Oj då

Så det kan bli.
Jag har sedan i våras två olika bloggar. Denna och en som jag använt lite mer som dagbok under våren då jag kämpade med min viktnedgång.
Förra inlägget var tänkt att hamna i den andra bloggen, men så blev det nu inte.

Det har hunnit bli oktober. Dagarna rusar förbi som vanligt. På söndag åker Marcus till Grekland på konferens, han har fått resa en del det sista. För någon vecka sedan var han i Paris på konferens. Själv har jag som längst varit i Stockholm på konferens i två dagar.

Ska jobba i två hela veckor till sedan är det lov i en vecka. Jag har kompetensutvecklingsdagar måndag och tisdag så jag är inte ledig hela veckan. Men eftersom Marcus jobbat mycket det sista så ska han vara ledig den veckan, så barnen får ändå vara lediga. Det är skönt.

Har varit hos tandläkaren med Rebecca i dag på morgonen, det gick som vanligt bra, hon är så duktig och får hela tiden beröm av tandläkaren. Det är skönt. Hon har haft stora problem med sina tänder och hon ska laga ytterligare två små hål.

Alexander växer fort nu. han har lika stora fötter som sin storasyster och är snart i kapp när det gäller kläder också. Men det är väl se det är.

Kom igen

Har just tittat på semesterbilderna från vår tur med husvagnen i somras. Det fanns några foton på mig och jag kan nästan tycka om det jag ser. Jag kan också se att jag lagt på mig fler kilon sedan dess. Mina runda kinder börjar komma tillbaka och jag fyller snart ut min gamla Bh igen. Min man är väl den ende som tycker att det är skoj. Men han vet också hur jag kämpar och jag tror inte han misstycker om de skulle krympa lite igen.
Jag hoppas att minnet av dessa bilder kan hjälpa mig att komma igen och ta tag i livet, ta tag i mina matvanor och få ordning på livet.

Har försökt bjuda hem 5 olika par av våra vänner men alla hade planer så det blir nog en lugn kväll hemma i TVsoffan. Det nya programmet med kändisar på is blir det säkert om vår dotter får bestämma. Hon älskade ju Let's Dance i våras.
Men det ger mig också möjlighet att fixa lite med mitt kontor och kanske ordna en meny för veckan som kommer. Måste försöka, jag vill ha tillbaka den figur jag hade i somras. Så är det bara. Så nu måste jag kämpa.......

??

Ja varför ska jag skriva just i dag? Kan inte ens komma på en passande rubrik.
Men det var så längesedan jag skrev att jag kände att det var dags för en liten uppdatering.
Men vad ska jag uppdatera?
Skolan har börjat. Rebecca har börjat första klass, klasserna är inte de samma som i förskoleklass så det är lite förändrat nu, hon har inte samma lärare som tidigare heller. Men ännu så länge verkar allt gå fint. Det skulle vara spännande att gå på föräldramötet på torsdag om en vecka, men då är jag i Linköping på universitetet så det är inte möjligt. Hon har fått lite problem med sina tänder stackaren. Hon skulle lagat en tand i juni men vi kunde inte den dagen och tiden blev fram flyttad till slutet av augusti. Tanden var i dåligt skick och tandläkaren var tveksam till om den gick att rädda. Den lagades så gott det gick och vi hoppades att den skulle kunna sitta ett tag till. Om den blev inflammerad skulle vi höra av oss. De vill helst inte dra tanden ännu eftersom hon egentligen inte ska tappa den förrän om 3 år. Om den tas ut tidigare kan de andra tänderna ändra position och det blir svårt för tanden att komma upp senare. Men i går hade hon plötsligt en böld på tandköttet vid den tand som lagades. Vi fick en tid hos tandläkaren i morgon så vi får väl se vad de gör åt det hela.

Alexander har växt ordentligt i sommar. Han var 1 cm från att få åka Lisebergsbanan på Liseberg utan att vi ens visste det. vad händer? hur kan det gå så fort?
Han har nu börjat på avdelningen för de lite äldre barnen på dagis och är stor kille. I förra veckan när vi var i badrummet för att borsta tänderna och gå på toa innan nattning ropar han plötsligt stolt. Gissa vad som var så spännande? Jo min lille kille som hittills suttit på toa stod nu stolt och siktade. Ja ska man skratta eller gråta?

Marcus jobbar på, han börjar planera för några konferenser varav en är i Paris. Det är lugna perioder och mer stressiga perioder. Men så är det väl för alla. I måndags startade en av höjdpunkterna under hösten och vintern. Innebandyn drog igång, det är en relativt stel man jag har här hemma för stunden. Men han ser redan fram emot att få spela på lördag igen. De har börjat ringa från fotbollen också för att få med honom på matcher. Match på söndag innebar lite trixande för att kunna gå, bara för att senare på kvällen få match tiden ändrad tills på onsdag. På onsdag är jag inte hemma, då är jag på första träffen i Linköping för detta läsår. Dessutom är det föräldra möte på Alexanders dagis den kvällen och föräldramöte i Rebeccas klass på torsdagen. Så det blir körigt nog ändå för honom.

Ibland skulle det vara skönt att sätta hjärnan i pausläge. Det snurrar på så snabbt just nu att jag inte riktigt hinner med.
Det har varit en konstig tid för mig under ett tag. Jag har helt tappat lust och ork, för det mesta. Jag är ganska less på det mesta också. Men jag kämpar vidare. Det vänder väl förr eller senare. Om bara hjärnan fick en paus.

Nu börjar det bli dags att sova. Jag ska plugga hemma i morgon och det innebär att jag ska sy, för jag ligger efter med mina läxor på utbildningen och på tisdag åker jag igen. Så vi får se hur mycket jag hinner i helgen.

10 år

I dag firar vi att vi varit gifta i 10 år.
Dagen har förflutit som en helt vanlig fredag under semestertider. Eller nästan i alla fall. Jag sov till klockan 13, hade enorm huvudvärk i morse och det ville inte ge sig så jag sov så länge jag kände att jag kunde med. Så gott.

I kväll har jag och min man varit ute på restaurang och ätit god mat. Jag är fortfarande mätt.

I morgon fyller vår Alexander 4 år, han är född 03.03 så det är inte många timmar kvar tills det är exakt 4 år sedan han kom ut. Hur kan tiden bara försvinna?

Jag börjar få lite jobbångest, det är mindre än en och en halv vecka kvar tills jag börjar jobba. Var tog mitt långa lov vägen?

Men det blir nog bra med lite fasta rutiner igen, även om jag inte direkt ser fram emot att kliva upp så tidigt på mornarna igen. Men jag antar att hela vår familj kommer att må bra av de fasta rutinerna. Rebecca börjar i ettan och Alexander börjar på avdelningen för de äldre barnen på hans dagis. Så lite förändringar kommer att ske. Det ska bli spännande.