Gallsten

Upptäckte att jag inte skrivit på länge.
Dagarna rullar på och plötsligt har det blivit de sista dagarna i oktober.
Om en månad är det första advent. Det ser jag fram emot.

Läget i familjen är väl under kontroll, lite hostigt och snuvigt men annars ok.
Det är lov för barnen, Marcus har semester och själv är jag sjukskriven.

Fick ett gallstensanfall med en påföljande inflammation i gallblåsan så jag låg på sjukhus torsdag till söndag i förra veckan. Men nu är jag hemma igen. Jag har inte så ont längre men är väldigt trött och har dålig ork. Men det blir bättre och bättre.
Inom 3 månader kommer jag att återvända till sjukhuset för en operation av gallblåsan men fram tills dess hoppas jag att allt kommer att vara lugnt.

Vi försöker att få något litet gjort varje dag nu när vi är hemma. I går städade vi vårt sovrum, idag skulle vi ta itu med hallen och vår nya skohylla. Men så fick Marcus möjlighet att få fixa lite ved, så det kanske blir det i stället.
Vi får väl se.

Själv försöker jag att få en liten stund till mina hemuppgifter från utbildningen gjorda varje dag, men jag har svårt att koncentrera mig. Får väl se hur det går. Ska till Linköping vecka 47 igen och då är det bra om jag är klar med det mesta. Det kommer att bli slitigt sista veckorna, men jag får skylla mig själv, jag kommer ju aldrig i gång i tid. Hoppas bara att det inte blir operation just när jag ska till Linköping, det vore högst olyckligt, men inget jag råder över. Julafton vore inte heller roligt att opererat sig men annars har jag inga invändningar. Roligt med operation lär det ju aldrig bli och när man än gör den så kommer det vara något som man får missa. Sånt är livet.

Hemma

I dag är jag hemma med Rebecca. Alexander blev hemma också men honom är de tinget fel på.
Rebecca började hosta i går, ingen farlig hosta men ändå. Hon var på barndansen och det gick nog bra. På kvällen började hon gråta, hon hade ont i huvudet, ont i halsen och mådde illa. Efter många om och men lugnade hon ner sig och somnade men först fick jag ge henne lite medicin. Hon har ju en inhalator sedan episoden i USA för två år sedan. Den gjorde som tur var verkan på hennes ansträngda andning. jag har sedan vaknat och gett henne mer medicin under natten. På morgonen lät hon riktigt illa, det pep och rosslade när hon andades och hon tog inga djupa andetag trots att hon sov. Gav henne mera medicin och efter det mår hon bättre. När jag rådfrågade vårdcentralen tyckte de att hon skulle ta det lugnt några dagar. Så hon blir väl hemma i morgon också. På onsdag ska vi ju till doktorn så då får de lyssna på henne.

Marcus har äntligen kommit fram till Grekland, det blev en aning krångligare än han tänkt sig men nu hoppas jag att allt kommer att funka bra resten av resan och konferensen.

Oj då

Så det kan bli.
Jag har sedan i våras två olika bloggar. Denna och en som jag använt lite mer som dagbok under våren då jag kämpade med min viktnedgång.
Förra inlägget var tänkt att hamna i den andra bloggen, men så blev det nu inte.

Det har hunnit bli oktober. Dagarna rusar förbi som vanligt. På söndag åker Marcus till Grekland på konferens, han har fått resa en del det sista. För någon vecka sedan var han i Paris på konferens. Själv har jag som längst varit i Stockholm på konferens i två dagar.

Ska jobba i två hela veckor till sedan är det lov i en vecka. Jag har kompetensutvecklingsdagar måndag och tisdag så jag är inte ledig hela veckan. Men eftersom Marcus jobbat mycket det sista så ska han vara ledig den veckan, så barnen får ändå vara lediga. Det är skönt.

Har varit hos tandläkaren med Rebecca i dag på morgonen, det gick som vanligt bra, hon är så duktig och får hela tiden beröm av tandläkaren. Det är skönt. Hon har haft stora problem med sina tänder och hon ska laga ytterligare två små hål.

Alexander växer fort nu. han har lika stora fötter som sin storasyster och är snart i kapp när det gäller kläder också. Men det är väl se det är.

Kom igen

Har just tittat på semesterbilderna från vår tur med husvagnen i somras. Det fanns några foton på mig och jag kan nästan tycka om det jag ser. Jag kan också se att jag lagt på mig fler kilon sedan dess. Mina runda kinder börjar komma tillbaka och jag fyller snart ut min gamla Bh igen. Min man är väl den ende som tycker att det är skoj. Men han vet också hur jag kämpar och jag tror inte han misstycker om de skulle krympa lite igen.
Jag hoppas att minnet av dessa bilder kan hjälpa mig att komma igen och ta tag i livet, ta tag i mina matvanor och få ordning på livet.

Har försökt bjuda hem 5 olika par av våra vänner men alla hade planer så det blir nog en lugn kväll hemma i TVsoffan. Det nya programmet med kändisar på is blir det säkert om vår dotter får bestämma. Hon älskade ju Let's Dance i våras.
Men det ger mig också möjlighet att fixa lite med mitt kontor och kanske ordna en meny för veckan som kommer. Måste försöka, jag vill ha tillbaka den figur jag hade i somras. Så är det bara. Så nu måste jag kämpa.......