Hemma igen!

Ja så var äventyret över! I alla fall äventyret i USA.
Vi kom hem i fredags eftermiddag och det har redan hunnit gå flera dagar. Men nu ska jag försöka att uppdatera lite. Det kommer med all säkerhet inte att uppdateras lika ofta som under vistelsen i USA men jag ska för söka att skriva lite nu och då.

Vi har alltså snart varit hemma i en vecka. Det var några riktigt stressiga dagar det sista. Jag packade och packade, stuvade om och vägde väskorna. Det var totalt kaos. Jag svettades och grät over de eländiga väskorna och alla prylar vi samlat på oss och ville ha med hem.

Efter ett av mina utbrott så tog vi beslutet att vi nog trots allt skulle köpa en extra väska att ta med hem, det fick vara värt de extra 100 dollar som det kostar. Detta var en resa som vi förmodligen inte kommer att få möjlighet att göra igen, i alla fall inte på väldigt länge. Så det fick som sagt vara värt det!


Ulle pustade ut lite och tänkte att nu var det lugnare. Men det var fel, det var fortfarande för fullt, för tungt och allt fick inte plats. Samma vis igen, stuva om, väga om, plocka runt sakerna lite till och så fortsatte det tills vi skulle åka.

Ångesten var total, vi hade inte hunnit dammsuga köket, vardagsrummet och övervåningen. Jag skulle ha torkat köksgolvet, det hade jag inte heller tid till. Marcus hade möblerat om lite i vardagsrummet innan vi åkte för att testa sin projektor, vi hann inte ställa till baka möblerna som de var när vi kom. I den högra diskhon hade vi en garbage disposal, ( hur stavas det tro? ) det hade blivit stopp i denoch jag hade inte lyckats fixa det. Skämdes som en hund när vi var tvungna att åka ifrån detta. Diskhon visste Cody om så den hade han sagt åt oss att strunta i, jag hade tvättat lakan och skurat toaletterna. Men ändå så pinsamt.

Vi kom i väg från huset i bra tid trots allt. Vi fick stanna vid Evas affär för att lämna lite saker och sedan bar det iväg till Washington och Dulles flygplats. Vi kom dit i bra tid, vi checkade in alla våra väskor och allt gick fint. Vi hade lite tid att sitta ner och vänta innan vi fick gå på planet.

Väl på planet var det lite stul med vart vi skulle sitta, de hade nämligen delat på oss. Tre biljetter var i rad medans den fjärde var två rader framför de andra. Största problemet var att det var Alexanders biljett som fanns två rader framför oss andra. Inte vet jag hur de hade tänkt sig att en tvååring skulle klara sig själv på en 7 timmars resa. Det hade ju varit väldigt behändigt att slipp att ta hand om honom, men det fanns ju ingen annan som skulle ta hand om honom. Nä skämt å sido. Det ordnade sig. Ungefär 20-30 minuter efter start somnade Alexander, han hann inte ens äta sin mat. Rebecca somnade en stund efter maten och vi andra somnade eller slumrade också de restersande timmarna.

Väl framme på Heathrow fick vi väcka Alexander. Det vara nog bara Marcus som hade varit tillräckligt vaken för att få sig en frukost fralla. Vi andra sov. Vi skulle vänta en stund på flygplatsen innan vi fick gå ombord på nästa plan mot Göteborg. Vi fick nog vänta ca 2 timmar, men det gick bra.

Åter igen somnade Alexander strax efter start och sov hela resan till Göteborg. Vi andra höll oss vakna. Vi landade på Landvetter strax efter halv ett på fredagen och vi stod och väntade på vårt bagage en lång stund. Vi fick alla väskor utan 2, de skulle komma med sena flyget från London. Vi fick åka hem och väskorna skulle komma med taxi dagen efter.

Vår vän Micke skulle hämta oss och mycket riktigt stod han och väntade på oss. Men en liten överrakning var att även våra goda vänner Cilla och Peo med familj stod där och mötte oss. Det var uppskattat. Barnen hade lov och familjen hade bestämt sig för en tripp till Göteborg.

Resan från Göteborg gick bra och vi tittade på allt som vi åkte förbi, det kändes lite konstigt att se allt igen. Det hade ju dessutom kommit lite snö, till Rebeccas stora lycka!

Väl hemma lämnade vi i stort sett bara in våra väskor i hallen för att sedan åka vidare till Marcus föräldrar för en kvällsmacka. Det var inte det lättaste att få med sig barnen ut från sina rum. Alexander förstod ju inte att vi snart skulle tillbaka dit igen. Meninigen var ju att även Fredrik, Therése och Oliver skulle vara där, men Therése hade fått en liten kille tidigt på morgonen samma dag, så det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Efter en stund kom dock en trött Fredrik och Oliver, så vi fick träffa dem också.

Det var en underbar känsla att få krypa ner i sin säng efter en lång resa och 4 månade hemmifrån.

Där efter har dagarna gått snabbt, vi har firat svärfars 50 års dag, börjat jobba och så vidare. Det ska bli skönt att var ledig i morgon fredag. Det har varit roligt men intensiva dagar på jobbet. Barnen tycker att det är jätte roligt att vara tillbaka på dagis och de leker så mycket de orkar.

Klockan har blivit tjugo i 12 och jag är SÅ trött, jag ska knyta mig nu, men ska försöka att skriva lite mera i morgon eller i alla fall under helgen.