Att det ska vara så svårt

Tisdag förmiddag... jag förstår inte vad som händer??

Skrev senast i lördagskväll.

I söndags var vi på förmiddagsgudstjänst, efter det åkte vi hem. Hade pratat om att spela Bowling med Eva och hennes familj, men så blev det inte. Vädret var lite bättre och MArcus och Gille började prata om golf. Det skulle ge sig ut vid halv 3, men det blev halv 4 och innan de kom i väg var klockan närmare 4. De skulle gå halva rundan, tog Rebecca med sig så jag och Alexander var själva hemma. De kom tillbaka vid 7 tiden. Jag var halt less och uttråkad, kunde ha diskat, tvättat, städat med mera, men det gjorde jag inte.

När jag hade nattat barnen tog jag bilen till Jenelle, skulle lämna deras damsugare, och lite annat. De kom hem i söndagskväll. Sedan fortsatte jag till affären för att köpa bröd. Det var skönt att komma ut lite.

I går måndag var det Columbus Day här. En sorts helgdag. Ytterligare en anledning till att ha rea i butikerna. Jag kände mig håglös och kände inte för att göra någonting. Fick för mig att jag ville åka till "Short pump", mallen dit Marcus och Gilles åkte i lördags. Men det tar en timma att åka dit, attåka själv ville jag inte, och att ta med barnen ut på en shoppingrunda är inte alltid så lockande.

Efter lunchen tog Marcus med Alexander upp för att sova lite middag. jag tog med Rebecca till en affär för att köpa en present till Jenelle med familj, ville ju tacka dem för att våra gäster fick använda deras hus. Har hittat ett ställe som gör något som ser ut som ett blomsterarrangemang fast det är frukter. Ska se om jag inte kan lägga in en bild på det senare.

När vi beställt presenten till Jenelle och hennes familj, var Rebecca sur för att hon inte fick köpa en av de vita nallarna i affären. Hon skulle inte åka hem, och om sannningen skulle fram ville inte jag heller åka hem. Vi bestämde oss för att ta en liten sväng förbi Evas affär. Det var långsamt för dem, det var inte direkt någon rusning på mattor. Vi stannade där en bra stund och sedan bestämde vi oss för att vi skulle äta ute tillsammans allihopa på kvällen.

Det var inte lätt att få tag på Marcus för att berätta om planerna, han hade inte telefonen nära sig. Men tillsist så såg han att jag ringt och han var med på noterna. VI åkte vid 6 tiden och det var ett stort bord kan jag säga. Vi var ju 10 personer, Mike var inte hemma så vi skulle varit 11. Vi åt på en restaurang som har buffé meny, man betalar en fast summa men får äta hur mycket man vill. Det finns så mycket mat............. helt sanslöst. VI har testat restaurangen en gång tidigare och jag visste att jag gillade salladsbuffén. Startade därför med en stor sallad. Då finns det inte lika mycket plats för en massa onyttig mat, dessutom finns där en efterrättsbuffé också. Vi hade trevligt och åt god mat. Plötsligt kommer delar av personalen in med en bit av en tårta, de tågar snabbt in och tar en lite krokig väg för att sedan komma fram till vårt bord och min plats. Sätter ner tårtbiten och börjar sjunga för mig och sedan klappa i händerna. Pinsamt!!! Men det gick snabbtoch de var fort borta igen. Oj vad jag tyckte att det var retligt. Men de andra hade roligt.

Grabbarna var inne på att ta en bio efter maten, vi tjejer skulle åka hem till oss. Men först skulle vi in på ToysRus för att kolla sulky, och fråga om tåget till Alexanders tågbana. Tåget funkar inte längre trots batteribyte. Det tog sin lilla tid inne i leksaksaffären, men det fanns ju flera som sprang efter våra barn som ville titta på alla spännande leksaker.

Efter leksaksaffären åkte vill till Wal-mart, Eva skulle titta på täcke och vi skulle kolla på en annan klänning till Rebecca eftersom den hon fick i förra veckan var för liten. Eva, galen som hon är köpte utan att blinka en Snövit-klänning till Rebecca, när hon sedan såg att det fanns skor och krona till klänningen så åkte de också ner i vagnen. Det hjälpte inte att jag försökte bromsa. Sedan var det vidare till nästa hylla, Alexander skulle ju ha en Cowboyhatt till sin cowboyutstyrsel, plus en pickadoll så klart. Kände mig helt överväldigad och visste inte vad jag skulle säga eller göra. Pinsamt!

Klockan var mycket när vi kom tillbaka till vårt hus. Eva var tvungen att åka hem för att lägga lille Michael. Killarna hade inte kommit i väg på bio den tid de hade tänkt, utan satt hemma i vår soffa för att invänta rätt tid.

Ja det var ett konsigt slut på en konstig dag.

I morse var alla trötta och ingen orkade gå upp. Jag skulle egentligen gått upp i tid för att skjutsa Marcus till jobbet och sedan fortsätta till kyrkan på en samling som de brukar ha vid 9.30 på tisdagar. Det brukar vara intressant och barnen tycker att det är roligt att träffa de andra barnen i källaren. Det är barnpassning under tiden som vi samlas uppe i kyrksalen. Men barnen tog också sovmorgon så det blev tyvärr inget besök till kyrkan i dag. Det får bli i morgon kväll i stället.

Nå ja, nu måste jag nog ta tag i livet. Det håller ju inte att bara slöa, men det är svårt att komma igång igen.

Får väl se vad sagen kommer att innehålla, kanske skriver jag igen, eller så skriver jag mera när det händer något värt att skriva om.