Att det ska vara så svårt...

Har inte skrivit på nästan en hel vecka. Det borde ju inte vara så svårt att skriva en lite snutt varje dag. Men det är det tydligen.
Hemresan kommer allt närmare och det är många tankar som flyger och far igenom min lilla hjärna. Kommer vi att få med oss allt? Vad ska vi ha på oss? Kommer resan hem gå lika bra som resan hit? Hur kommer det att vara när vi kommer hem? Kommer det att vara svårt att komma igång att jobba igen? Kommer barnen somna i pari och minut på dagis de första veckorna? Vad kommer jag att sakna från USA? Ja det är ju bara toppen på ett isberg... tankar i mängd.

Jag har börjat tvätta så att det inte ska vara så mycket att tvätta i slutet. Jag vet att vi behöver köpa flera väskor, så nu ska ut och kolla var jag kan hitta billigast möjliga.

i går var vi sjudna till en familj i kyrkan, de hade ordnat en hemlig avskedsfest för Jenelle och hennes familj, de flyttar till kalifornien en vecka efter att vi åkte hem. Det var roligt och trevligt, kommer att sakna många. Det känns lite vemodigt när man tänker på att man kanske aldrig mera får träffa de flesta som vi mött här under våra 4 månader. Sorgligt. Blir lite ledsen när jag tänker på det.

Vi har 10 dagar kvar här, det finns ju en del saker som man skulle vilja göra innan man åker hem som man förstår att man inte kommer att hinna med. Då tänker man att det var synd att man inte gjort det tidigare. Men man måste försöka att få ut det mesta möjliga av den tid som är kvar utan att ojja över det man inte hunnit med. Vi har trots allt gjort en massa roliga saker under vår tid här. Det gäller bara att minnas det vi gjort. Har ju bilder och filmer som hjälp men ändå.....

Sedan i onsdags kväll har vi väl hunnit med en del. Men om jag skva vara ärlig så har jag redan problem med att komma iåg vad vi gjort.

I torsdags eftermiddag gick jag en promenad och efter den åkte vi med Marcus till Volleybollen. Efter det var det läggdags.
Kan inte minnas vad vi gjorde på dagen.

I fredags hjälpte jag Jenelle. De skulle ju ha sin "Garage sale" på helgen och hon undrade om jag inte kunde ha hand om tjejerna lite. Kira och Ezri var här på förmiddagen och när det närmade sig lunch så tog jag alla 4 barnen i bilen och åkte till McDonalds, ja det vill säga att jag körde genom drive though och köpte mat till oss allihopa. Åkte tillbaka till poolhuset och så åt vi maten där. Det avgjorde i allafall mina tankar på flera barn. Jag trodde att j ag skulle bli galen på Rebecca och Ezri, de slogs om bilbältet som fanns melllan dem och de gapade och skrek. Hörde knappast vad personen i luckan på McDonalds sa. Nå ja, det gick ju bra till sist.

På kvällen hade Marcus bjudit hem sina jobbarkompisar. Det är väl komiskt att de han träffat mest är icke amerikaner. En från Kina, en från Frankrike, två från Lettland och en från Korea. Några har varit här länge och andra något år. Jag gjorde köttbullar, kokade potatisar, kokade sås och bjöd på lingonsylt. Gjorde köttbullar på drygt 1,5 kg köttfärs, vi hade 7 köttbullar kvar, ingen sås och inga morötter. DÅ åt allt. Så jag antar att det var uppskatttat.

I lördags tog Marcus med sig barnen ut på stan, jag var hemma, det var skönt att få lite tid för sig själv. Jag visste inte att de skulle vara borta så länge så det tog lite tid innan ja hade vett att uppskatta det hela. Tog en dusch, gick upp till Poolhuset för att kolla hur det gick med försäljningen. Det hade gått jätte bra, de hade sålt set mesta, vad bra för dem.
Gick hem igen och väntade på den utlovad maten. Den kom tillsist, Marcus och barnen hade med sig sallad från McDonalds. Sedan åkte Marcus med Gille för att spela lite golf. På kvällen tog vi det mest lugnt.

Söndagen var det möte klockan 9, därefter följde Marcus med Mike till mattaffären för att hjälpa dem med datorn. Eva och tre av barnen förljde med hit, de skulle tillbaka till kyrkan lite senare. Det blev en trevlig eftermiddag. På kvällen skulle vi ju till familjen McCartney. Det var som sagt trevligt och vi fick god mat.

I dag måndag är Jasmine här, det är Evas yngsta dotter. Rebecca tycker jätte mycket om henne och hon är lite blyg. Eva frågade henne om hon ville vara här i dag och det ville hon, så nu är hon med Alexander och Rebecca. Alla Evas barn är väldigt väluppfostrade och jag vet inte om hon skulle våga säga nej till Evas förslag om jag hörde. Men hon är här en stund idag och jag hoppas att hon inte har allt för tråkigt. Hon är 11 år tror jag men jag är inte säker. Just nu lagar jag lite mat under tiden som jag skriver, vad resten av dagen kommer att innebära vet jag fortfarande inte. Har inga direkta planer. Får se om vi kan pärla lite när Alexander sover efter maten.

Händer det något spännande så skriver jag kanske igen!