Thursday, September 14, 2006

Sjukhus

Det är torsdag eftermiddag, men innan jag skrivit färdigt detta och laggt in det är det säkert kväll.

Det har varit en låååång dag.
För att göra en lång historia ännu längre så få vi väl ta lite info sedan längre tillbaka i tiden. När vi varit i USA i en vecka så blev ju Rebecca dålig. Hon har varit allergisk mot katt tidigare, det brukar visa sig med rinnande näsa och ögon. Ögonen kliar, men med Clarityn så har vi fortfarande kunnat hälsa på hos vänner med katt.

När vi kom till huset här i USA så tog det ca en vecka innan Rebecca visade något som likade astmasymtom. Först trodde jag att hon var förkyld, men tillsist så kom Therése på att det nog var mer troligt att det var allergi. Vi började ge henne Clarityn varje dag och hon blev snabbt bättre.

När vi åkte på semestern, så fanns det inget behov av att ta tabletter dagligen som hon gjorde här. När vi kom hem upptäckte vi att hela mattan i vardagsrummet och köket var fulla med hår, troligen både från katt och hund. Vi började genast att ge tabletter till Rebecca igen och Marcus damsög hela soffan och vardagsrummet. Men denna gången hjälpte det inte. I tisdags började hon pipa lite i bröstet och i går hade det ökat. I går kväll var hon riktigt dålig och vi gav henne av Alexanders astmamedicin. När klockan var 12 så väckte jag Rebecca ut hennes väldigt oroliga sömn. Hade kommit fram till att jag inte skulle kunna sova med hennes ansträngda andning. Jag åkte till akuten med henne och efter en stund där fick vi komma intill på barnakuten. Hon fick inhalera vid tre tillfällen och fick även annan medicin. Hon lät inte mycket bättre men lite. De tog även röntgen på henne. När klockan närmade sig 5 i morse bestämdes det att hon skulle ligga kvar över natten. (vilken natt? är det inte morgon när klockan är 5?).Nåja, vid 5 fick vi komma upp på till ett rum på barnavdelningen. Det var skönt. På akuten var det så kallt, jag hade en långärmad tröja på mig när jag kom, men Rebecca hostade upp lite slem när vi väntade på vår tur och då kom det på min tröja. På rummet var det varmare och jag kunde bädda en extra säng till mig. Rebecca somnade efter en stund, jag slummrade till i va 10 minuter innan läkare kom för att lyssna på henne igen. De tyckte att hon fortfarande lät väldigt tät men att vi skulle svvakta lite med mera medicin. Rebecca sov så hårt att hon inte ens märkte att de vände på henne för att kunna lyssna och klämma lite på henne. Sedan fick jag svarapå en massa frågor om varför vi var i USA, var vi bodde, historik av astma och allergi mm mm. Tillsist fick även jag möjligheten att sova en stund. Jag vet inte riktigt vad klockan var när jag vaknade, jag antar att klockan var strax efter halv 9. Rebecca fick frukost, men åt inte särskilt mycket. Hon hade hela tiden vi varit på sjukhuset pratat om att åka hem. Det var ju trots allt inte det mest eftertraktade sättet att fira sin födelsedag på.

Först fick vi antydan om att vi skulle hållas kvar tills klockan 5 i eftermiddag, men de ändrade sig och när klockan var halv 1 så var vi äntligen på väg ut från sjukhuset. Vi fick recept på medicin och gav oss iväg. Vi åkte raka spåret till Mc Donalds där Jenelle, Ezri, Kiera, Ivonne och Andrea mötte upp. Det var roligt för Rebecca att träffa tjejerna igen. Men så fort hon rörde på sig i lekhörnan så märktes det att hon var ansträngd. Så det blir till att ta det lugnt ett tag.

Efter maten åkte vi till "apoteket" för att hämta ut medicin. Det gick på över 100 dollar. Det som var dyrast var en inhaleringstub, som ska underlätta när vi ger henne inhalatorn. Jag tror att hon klarar av det utan den, men om hon mår i runda svängar lika dåligt som i går så kommer hon inte att klara av att ta ett så djupt andetag som krävs. Tuben kostade 70 dollar. Helt otroligt, när jag senare talade med Eva så sa hon att hon hade en sådan som jag kunde ha fått. Men det är ju försent nu.

Vad själva sjukhusvistelsen kostar bli spännande att se. Ivonne som jobbar innom sjukvården sa att det säkert skulle kosta runt 1500 dollar. Vi kommer att betala det först men sedan får vi nog tillbaka pengarna på vår försäkring.

Resten av dagen har varit lugn. När vi kom hem fanns det ingenting som kunde ha hindrat Rebecca från att leta reda på sina presenter och kasta sig över dem. Det gick så fort att vi inte hann med att ta kort. Sedan blev det dags för tårta, när vi åt tårta ringde Farmor och Farfar för att gratulera. Så då fick vi en trevlig pratstund med dem.

Rebecca fick två prinsessklänningar, den ena var dock förstor så den få rjag nog sy in lite när vi kommer hem. Hon fick nya prinsesskor, de andra är helt utslitna, hon fick ett set med läppglans och en ram till ett foto.

Nu börjar klockan närma sig läggdags. Jag har satt ägguret så när det ringer är det dags att gå till sängs.

Marcus träffade Gilles för en sväng på golfbanan och fortsatte sedan till en stund med volleyboll. Han borde vara hemma om ca 45 minuter.

Själv har jag just gett barnen mat, är inne på min andra tvätt.
Måste försöka att få i ordning på torpet om jag ska åka bort på lördag.

Nu är det dags att avsluta min blogg för idag, det ska bli väldigt skönt att komma i säng i vettig tid!

2 comments:

Prinsessmamman said...

Usch så jobbigt det låter. Hoppas hon piggnar till. Jag är glad att våra barn inte har några sådana problem (peppar peppar).

Nu ska jag lägga ihop tårtan. Lillasyster fyller år idag!

Anonymous said...

usch det låter hysteriskt jobbigt. vi får hoppas att ni inte behöver åka till akuten mer. vilken födelsedag hon fick, tur att det blev lite fest till slut!!