Vilken dag!

Den så hett efterlängtade dagen var så äntligen här. Mamma och gänget skulle äntligen komma hit.

Dagen blev kanske inte precis som jag täntkt mig.

Alexander var dålig i magen i morse. Riktigt dålig i magen. När jag skulle byta blöja nmmer 2 för morgonen så spydde Alexander. Inte mycket, men ändå. Marcus och Rebecca åkte till kyrkan och jag och Alexander stannade hemma. Jag bytte tre eller fyra blöjor till innan Marcus och Rebecca kom hem.

Vi tog hand om det sista som skulle göras här hemma och drog sedan iväg mot Washington. Jag var lite osäker på om Alexander borde åka men så blev det i allafall. Vi åt på McDonalds på vägen och efter ca 20 minuter spydde Alexander i bilen. Det blev till att stanna och ta hand om det. Hade med extra kläder men inget att torka med. Resen av resan gick bra. Vi kom till flygplatsen och när vi stod där och väntade så hände det igen. Men denna gången bar jag på honom så jag tror inte att jag behöver informera om var det tog vägen.... Jag hade en V-ringad topp på mig! Jag fick ta med Alexander ut till bilen. Jag hade ombyten till barnen men inte till mig. Mötet med mamma blev inte som jag tänkt mig, kan man väl lugnt säga.

Nu sitter jag här och oroar mig för att Alexander ska kräkas igen, och kanske p heltäckningsmattan. Och att någon av oss andra ska bli sjuka. Det vore ju så himla sorgligt om mamma, Majlis och Micke har åkt så långt och se blir de sjuka. Jag vill itne ens tänka tanken.

Klockan har blivit 10 på kvällen, våra gäster sover för de var Så trötta efter den långa resan. Alexander började gny i sömnen, men han har ju inte ätit något så jag hoppas att det är lugnt.

Nå ja, dagen blev ju inte som jag tänkt mig, men nu få vi hoppas att resten av tiden med våra gäster blir trevlig. Usch jag vill bara gråta, jag blev så besviken, men det vill jag inte visa mamma.